den 27 juni 2020

Tre toppar runt i svala junivindar

Efter några åtminstone delvis mer mulna nätter där solljuset omkring lokal midnatt påverkats av moln vid horisonten i norr klarnade det i stället upp allt mer på kvällen den 26 juni och det stod klart att det sannolikt skulle bli en klar natt. Den tidigare värmeböljan med ljumma myggrika nätter hade nu dock bytts mot svalare vindar som friskade i på höjderna men å andra sidan höll myggen borta. Den något spontana turen resulterade i en vandring från vägen mot Hebrotoppen / Västtoppen med början vid midnatt och därifrån vidare över Kelvatoppen till Stora toppen varefter den något mindre frekventerade leden i riktning mot Soldalen och Björnfällan användes för att åter nå ner till vägen.

En ljungpipare spanar ut över de guldgula fjällhedarna i midnattssolens ljus strax efter midnatt.

Ripor kan man också se och höra på fjället, så som denna dalripa som lät sig fotograferas innan den skrattande flög iväg.

Solen tittar fram allt mer en kvart efter midnatt efter att ha störts något av några moln vid horisonten i slutet av föregående dygn.

Från vägen gick vandringen denna natt upp mot Hebrotoppen / Västtoppen vars vindskydd här har kommit inom synhåll en bit upp på leden.

Toppen nåddes omkring lokal midnatt vid 00.40-tiden och solen strålar fortsatt väl över horisonten ner på fjällets stenhällar.

En ensam bil rullar genom natten på europavägen väster om fjället, här med Oarjemus Stubbá / Sör-Stubba i fonden.

Ett visst dis i luften gör att fjället bäddas in i ett varmare ljus samtidigt som kyliga junivindar sveper fram.

Några kilometer bort ligger centrala Gällivare något i skuggan av bergen kring Malmberget.

Midnattssol över berg och dalar sedd från Hebrotoppen / Västtoppen på Dundret.

Den varma junimånaden har gjort att all snö nu är borta mellan Västtoppen och Kelvatoppen och att marken därtill har torkat upp. Enstaka snöfläckar finns ännu kvar i skyddade hålor och nordsluttningar där solen ännu inte lyckats smälta bort den helt.

Vy mot Stora toppen med Åke på toppen-stugan från Kelvatoppen vars toppröse syns till vänster.

Leden slingrar sig fram över den solbelysta höjdryggen bort mot Stora toppen när klockan nu passerat 01.

Leden på Kelvatoppens nordsida med berg och lågfjäll på olika avstånd norrut i fonden.

Ännu en ljungpipare springer runt på de solbelysta fjällhedarna och utstöter sitt lite entoniga pipande läte.

Man kan nästan få intrycket att även fåglarna för en stund kan njuta av midnattssol och blomsterprakt på fjället, men det är väl tveksamt om så är fallet.

Väl uppe på Stora toppen hade det plötsligt klarnat upp över den norra delen av högfjällskedjan och Kebnekaise reste sig åter i full prakt vid horisonten tillsammans med de andra riktigt höga topparna i området.

I norr stiger solen nu allt högre och skapar ljusspel över bergen.

På ett stenblock intill toppstugan växer inofficiella topprösen upp med väldig fart.

Efter en kort paus är det så dags att styra rakt mot den vinande nordvinden och i motsol följa leden ner mot lägre terräng igen.

En ny dag gryr på fjället, men för nattvandraren börjar det bli dags att så småningom styra mot lite nattvila.